Mulbeslut

Beslutet är fattat. Det finns inget mer vi kan göra för Mulen, idag haltade hon igen. På torsdag när Anne är ledig kommer Mulen att få somna in. Min fina fina flicka kommer att lämna mig och det är ett rent helvete.

Annonser

Frankensteins Ludna monster

Beroende på hur man ser på det har Ludden i dag haft en sagolik tur eller jädrans otur och ser numera ut som Frankensteins monster enligt Anne.
Men för att ta det från början: i morse anlände tervarna planenligt och käkade frukost i mitt kök. Med Leia (ja, hon heter numera Leia) tryggt i famnen öppnade jag grinden och släppte ut mina hundar från vardagsrummet och Ludd sprang givetvis fram till Kalle. Han hade visserligen ätit upp men inte gått ifrån sin matskål och SMACK så small det.
Resulat: en skrikande Ludd som jag först avfärdade som sjåpig men sen började vi syna henne noggrannare och då hade hon en lång reva på sidan av nosryggen samt diverse mindre skavsår och kala fläckar. Kikade man lite så såg man benet och en glipa in under skinnet. Helvete!
Vi tyckte att det var lika bra att låta veterinären ta en titt och fick som tur var en tid på Göteborgs Djurklinik. Bara att stoppa in Leia och Ludden iförd tratt i bilen och åka iväg (thank God att jag numera har körkort och bil!). Eftersom det var så varmt fick Leia följa med in, liggandes i sin nu något trånga kattbur. Hon var knäpptyst hela tiden och låg och halvsov utan att bry sig om Raskvas sedvanliga gnölanden och skrikanden.
Veterinären tyckte inte att det såg så bra ut utan ville söva Ludd för att kunna titta ordentligt samt göra rent och försöka sy ihop eftersom det glipade rätt rejält. Vid det laget hade Luddens nos börjat svullna upp så hon såg tämligen konstig ut.
Eftersom de inte hade tid att söva Ludd före lunch och hon blir så stressad av att vara hos veterinären frågade de om jag kunde komma tillbaka lite senare. Så klart att jag inte vill utsätta Ludden för onödig stress så jag åkte iväg till stallet för att snabbmocka åt Baldur och Noi för att kunna ägna mig helt åt Ludden på kvällen, även om jag var orolig så hoppades jag såklart att jag skulle få hem henne igen.
Tillbaks till kliniken för att ta blodprov, sist var levervärdena förhöjda så de ville vara på den säkra sidan innan de sövde henne. Proverna var bra och jag blev lite lugnare av att det var en av de ”gamla” veterinärerna som hade op idag. Lämnade in Ludd och åkte hem för att rasta Mulen och tervarna.
Sen var det en lååång väntan på att de skulle ringa och tala om att Ludden var vaken igen.
Till slut kunde jag hämta ut Ludd som nu är rakad i ansiktet och har fyra stygn och ett drän på sidan av nosryggen. Hon hade en rätt stor sårficka som veterinären rensade upp så det var nog tur att jag åkte in med henne. Det hade ju inte varit lättare att behandla henne om ett par dagar med en eventuell inflammerad böld…
Hon ser inte riktigt klok ut men huvudsaken är att hon lever och att allt läker som det ska. På tisdag skall vi tillbaka för att ta stygnen och dra dränet, dessutom skall hon äta antibiotika och smärtstillande ett tag.
Ludden var enligt veterinären oförskämt pigg och jag får erkänna att man inte har märkt av att hon har varit sövd idag. Hon är en riktig kruthund med minst nio liv, min lilla Luddskalle.

Smart idé – not

När jag skulle till PMH i går tyckte jag att jag hade kommit på en jättebra idé. Eftersom jag ändå skulle lämna Ludden hos mormor skulle jag ju kunna lämna Leia där också. Och för att Leia inte skulle kunna hitta på massa hyss eller bli överkörd av mormors rullstol så kunde hon ju ligga och sova i sin bur, tänkte jag. Inget fel på den idén om det inte var för att Leia inte alls tänkte ligga tyst och fin i buren utan satte igång med världens orkester. Trots att hon var uttröttad enligt konstens alla regler sov hon alltså bara en liten stund och ägnade resten av tiden med att försöka ta sig ut.
Stackars mormor visste inte vad hon skulle ta sig till med ett stycke ilsken valp, försökte släppa ut henne men fick inte upp buren.
När jag väl kom för att hämta hundarna satt hon dock tyst och fin i buren.
På hemvägen låg hon naturligtvis knäpptyst, vilket hon brukar göra i buren, hon har blivit lämnad några gånger när jag har varit i stallet.
Och för den som tycker att jag är en jättehemsk matte som har min hund i bur så är det bara när vi åker bil och på natten, helt enkelt av säkerhetsskäl. Och ja, jag vet att de egentligen inte får förvaras i bur på nätterna men alternativet är att hon ligger i sängen och dels skrämmer upp Mulen, dels kan trilla ner och slå sig (och dessutom bli mosad av sin valrossmatte).
Så tillsvidare nanar hon sött i sin bur på natten och har inga problem med det förutsatt att hon inte är helt uppe i varv när man stoppar in henne men det säger väl sig självt.

Igår gjorde jag dessutom dagens goda gärning och det utan sight-seeing, dvs jag hittade rätt med en gång. Otroligt, men så var det inte i trakterna runt Backaplan jag kuskade runt heller. Mammas bil hade nämligen gått i paj och stod alldeles död vid Fässbergsmotet. Som den goda dotter jag är (det kan bero på att mamma äger min bil och alltså teoretiskt skulle kunna kräva att få använda den i stället) åkte jag alltså och hämtade mamma på jobbet på Sahlgrenska för att köra henne till bilen och vänta på bärgaren.
Passade på att bullerträna Leia där vi stod vid en stor led vilket gick bra. Det enda i miljöväg som hon är lite brydd av är just buller, och det är klart, är man uppfödd på landet kanske det inte finns så där väldigt mycket oväsen. Jag har alltså lagt lite möda på bullerträning, i övrigt är hon orädd i de flesta situationer och med både folk och fä.
Det visade sig vara batteriet som var urladdat på mammas bil, bärgar-mannen startade det och sade till mamma att köra minst en timme innan hon stannade nästa gång. Därmed kunde jag puttra vidare till mormor för att lämna hundarna men inte sjutton hittar jag från Mölndal(?) till Länsmansgården så mamma fick köra före tills vi kom till Sommarvädersgatan. Inte alls den väg jag hade trott så det var nog tur att jag hade en guide. 

Har fått svar på hästarnas bajsprov, några av dem inklusive Baldur hade små mängder (60-140 st/gram skit) av maskägg. Svalur däremot som inte har stått länge i stallet dängde till med 1400 så där blir det avmaskning!
Nu är det snart dags att släppa dem på sommarbete, de längtar nog efter det gröna goda gräset. För tillfället går de i ett par ”mellanhagar” där det finns hyfsat med gräs men den ena hagen är liten och blir snabbt nerbetad så så fort vi har maskat dem är det nog dags att släppa dem på det stora betet.

Namnfunderingar

Ida kommer antagligen att byta namn, hon ser inte ut som en Ida. Så antingen blir det Leia (av Lorelei) eller om Anne får som hon vill så blir hon en Piggy. Faktum är att hon ser ju ut som en Piggy, helt klart.
Tyvärr är det inte bara jag som tycker om min valp, hon har redan haft fyra fästingar varav den ena satt på hennes lilla apmage. Testade med PROB-olja som verkar funka på Baldur men det hade alltså inte så god effekt. Dags att ta snäppet värre och klegga på henne Frontline som sägs vara det mildaste av fästingmedlen.

Och eftersom Anne har gnällt på mig om helgen så får jag uppdatera efter senaste inlägget, i går var vi som sagt på Gunnebo och käkade. Jag har aldrig varit där tidigare, fint ställe även om vi inte kikade runt så mycket pga vädret. Inte för att det regnade eller så men det var k a l l t.

Idag var det dags för bajsinsamling. I arla morgontimmen åkte Nina och jag ut till stallet, släppte ut hästarna och samlade in träckprov från boxarna. Jag är ju inte ett dugg lättäcklad av mig och tyckte således inte att det var läbbigt att stoppa ner hästbollar i små plastpåsar, dessutom hade vi ju faktiskt handskar på oss… Mamma lät dock rätt äcklad när hon fick höra att jag sedan hade förvarat proverna i kylen innan det var dags att posta dem. Det kom en omisskänlig doft från paketet när jag lämnade in det till postservicen på Ica men antagligen trodde de att det var jag som luktade, jag hade ju ridkläder på mig.
Vi passade på att ta en ridtur på morgonen också, det var helt ljuvligt ute, kyligt och med en härlig sol.
Ida-Leia-Piggy var med och skrotade omkring, stallet är ett lajbans ställe tycker hon även om katterna är väldigt konstiga djur. Sedan nanade hon gott i sin bur i bilen. Hon åker fortfarande i min gamla kattbur men den är snart urvuxen så då får hon antingen åka med Ludd där bak eller så får jag släpa med mig buren jag skaffade till henne. Den har hon dock och sover i på nätterna men snart är hon så stor så hon kan hoppa upp i sängen och sova där.
Baldur ser just nu tämligen skabbig ut, med gammal dammig vinterpäls som har halvt lossnat och så diverse tuggade områden på sidorna och huvuvdet. Men snart är han blank och sommarfin!

Har fått tipset att ge Mulen stora doser C-vitamin för bogen. Det skadar ju inte att testa, det finns speciella tabletter som gör att det inte blir så surt i magen och kroppen.

Monster-Ida

Lilla snälla Ida har de senaste dagarna visat sitt rätta terrierjag och borta är den väna valpen. Att terrieroisera Raskva är superkul, antingen hänger hon sig fast i svansen och tuggar frenetiskt eller så tränar hon kamplekar med tampen på Raskvas sele. Ludd är måttligt road av det hela kan jag säga.
Ilona har lyckats bättre med att klara sig undan, hon smiter så fort Ida får sina ryck. Visserligen hoppade Ida upp i soffan häromdagen men hon har inte lyckats komma på hur hon gjorde den gången så sängen och soffan är fortfarande valpfria zoner.
Faktum är att Ilona har kört med ett par lekinviter mot Ida så snart kanske de är såta vänner.

Idag borde valpskrället vara trött efter att ha härjat runt i mammas ”trädgård” hela dan men icke sa Nicke. En tupplur i bilen på vägen hem, lite käk och sedan var det full rulle igen. Tog ut kräket för att hon skulle få fjanta av sig i skogen vilket resulterade i en promenad med valpen hängandes i mina byxben. Visserligen släpper hon direkt på ”loss” men hon fastnar ju med en gång igen. Till slut puttade jag bort henne med foten vilket hade funkat om det hade varit en liten snäll islänningsvalp. Helt fel taktik med en terrier naturligtvis. Skitkul, nu börjar det roliga, tyckte Ida och kom sättande med förnyade krafter. Så nu är det helt enkelt så att när lilla fröken fjantar omkring och bjäbbar helt hysteriskt alternativt sitter fast i Raskva eller mig så hamnar hon helt sonika i mattes famn där det inte går att busa alls. Trist, men sånt är livet för en liten bråkig valp.
Men det är klart, det är ju så en valp SKA vara, jag har faktiskt undrat när terriermonstret skulle titta fram.

Har den här helgen haft tråkigt vilket jag inte har varit med om på år och dag. I normala fall sover jag helt enkelt om jag inte har något bättre för mig men nu går det inte att sussa bort hela dagarna, dels pga Ida men också pga att jag är mycket mindre trött sedan jag började med knäppskallemedicinen. Den lite bakvända anledningen är att jag blir supertrött vid niotiden på kvällen, däckar i min säng och vaknar på morgonen och är pigg frampå förmiddagen.

Valpäventyr

Piggy Piraya har varit ute på diverse äventyr (det mesta är ett äventyr när man är en liten pirayavalp) och skaffat sig en beundrarskara.
I måndags fick hon följa med till stallet. Kul ställe, tyckte Ida som kutade runt på gårdsplanen och smakade på sin första (?) hästbaj. Inte tänkt att hunden skall vräka i sig hästskit men hon var faktiskt rätt moderat med intaget. Skojigast var nog höboden där det låg en hel hög med hö som man kunde busa och bygga bo i. Sen så var det så klart massa skojiga tanter i stallet som man kunde pussa på och bli klappad av.
Det fanns också konstiga icke-hundar i stallet, dvs katterna. Jag tror inte att Ida ens uppfattade att hästarna var djur, bara stora kolosser som hon fick titta på på håll.
Piggy piggar runt överallt, sen stoppar man helt sonika in henne i buren i bilen och så sussar hon gott medan matte gör diverse icke-så-Piggyvänliga aktiviteter. Eftersom hon är så liten får hon inte vara med runt hästarna, det räcker ju med en hov som hamnar fel så har jag en väldigt platt valp sen.

Igår var Ida med på Kallebäck igen och lekte med bla farbror Krasse. Jättekul typ, tyckte Ida och sprang glatt efter honom och försökte hänga sig fast i hans öron. Krasse var inte lika road men fann sig snällt i det mesta.
Ida har hittills visat en väldigt trevlig mentalitet, hon är pigg och framåt men samtidigt kommer hon som ett skott när man ropar på henne. Jag har en jättehjälp av att hon är så glupsk för vi kör inkallning varje gång det är matdags.
Jag blir dock lite nojjig och tänker på allt man borde göra och allt man skulle passa på att lära in/utveckla nu när hon är som mest formbar. Tänker på alla bitar som jag missar eller lär in fel. Och HUR skall jag lära det lilla krypet att stå fint och stilla på ett bord och bli trimmad? Vi tränar lite smått men det är inte lätt att vara stilla mer än några sekunder per gång när man är en liten Piggy. Äsch, det är bara att inse att man gör så gott man kan, förhoppningsvis blir hon en trevlig hund ändå.

Det är också lite jobbigt att Mulen fortfarande inte riktigt trivs som storasyster. Krypet är läskigt helt klart och borde helst förpassas tillbaka till Skåne enligt Mulflickan. Jag känner mig lite hemsk som har prackat på henne det här nu när hon inte är riktigt bra men i ärlighetens namn kunde jag ju inte veta att hon fortfarande skulle vara halt när jag bestämde mig i vintras att det var dags att skaffa valp. Och Mulen hade tyckt att det var precis lika läskigt/jobbigt för fem år sedan, det har ingenting med hennes tilltagande ålder att göra.
Det jag nojjade mest för var att det skulle vara för jobbigt för Raskva men hon är ganska ointressant ur valpsynpunkt, sur tant som man inte kan leka med = bäst att strunta i henne. Dock ligge rhon och Ida och sover tillsammans ibland, antagligen är Ludd så gaggig så hon inte märker det. Den enda hunden som någonsin har fått sova med Ludd tidigare är Bullen, alla andra motas bort med fula miner.

Mulen är annars pigg och glad, sprutan har uppenbarligen haft effekt. Nu när stelheten efter operationen har försvunnit så är hon en hopp-och-studs-Mule igen fast hon egentligen skall ta det lugnt. Hoppas, hoppas, hoppas att det här hjälper och att hon blir bra igen! Sannolikt så kommer dock problemen tillbaks när sprutan tappar effekten, jag tror inte att inflammationen ger sig så lätt.

Mulrapport

Allt eftersom gårdagen gick blev jag oroligare och oroligare. Varför ringde inte veterinären och rapporterade? Det hjälpte inte att mamma försökte lugna mig med att OM något oförutsett hade hänt så skulle de ha ringt mig, jag tänkte naturligtvis de svartaste tankar ändå.
På eftermiddagen kunde jag inte hålla mig längre utan ringde och hörde hur det var med Mulflickan (jag frågade faktiskt efter Ilona och inte Mulen) men då var hon fortfarande inte opererad. Till slut, strax efter halv fem, ringde vetten och sade att hon var klar och troligen kunde hämtas om någon timme.
De hade inte funnit något direkt fel i bogen, i alla fall inget som kunde åtgärdas kirurgiskt. Ingen avskuren sena alltså. Hon har en inflammation i bogleden som även hade påverkat brosket (antar att det var det som syntes på röntgen) så hon har fått en kortisoninjektion i leden. Kruxet är att effekten av sprutan avtar efter någon månad och om inte inflammationen är utläkt då så måste proceduren göras om. Jag missade att fråga om det måste till en hel artroskopi för att ge injektionen eller om det räcker med lite sedering och att man kan ge sprutan ”utifrån”. Jag kan ju inte operera henne för 15 000:- en gång i månaden…
Annars så mår Mulen oväntat bra, hon var lite suddig i ansiktet och fortfarande narkos-pipig när jag hämtade henne men sprutan har redan gjort verkan så hon är inte alls så halt som jag befarade. På kvällen var hon rätt stel men vid gott mod. Det känns bra att jag inte har utsatt henne för något extremt lidande, hon har faktiskt sett värre ut de dagar som har varit som sämst. Hon kan inte få smärtstillande eftersom det krockar med kortisonet.
Det värsta ur Mulsynpunkt är nog att hon har rakat ett stort parti på bogen, alldeles kal och utan skydd mot vare sig kyla eller sol.

Mulen och Piggy (dvs Ida) är fortfarande inte helt goda vänner. Det är absolut inte så att de är osams men Mulen tycker att det där lilla Knyttet är läskigt och Knyttet själv är väldigt nyfiken på Tant Brun och vill hemskt gärna fram och nosa (och gärna gnaga lite).
Raskva och Ida funkar riktigt bra däremot. Visserligen gör Raskva fortfarande fula miner åt henne men annars så går det bra, ute går de jämter varandra och Ida får nosa på samma fläckar som Ludd. Leker gör de naturligtvis inte men så har Raskva aldrig varit någon lektant, inte ens som riktigt ung.

Idag har Ida varit hemma hos mamma och hjälpt till. Hon fick träffa grannens hund Doris, äntligen någon som var i lagom storlek och dessutom vänligt sinnad. Lite väl vänligt sinnad kanske för Doris löpte och hade nog gärna haft lite andra saker för sig med en intet ont anande liten valp.
Att åka bil går riktigt bra, hon gnäller lite första biten, mestadels protester mot att sitta i buren, och sover sedan sött tills man plockar ut henne. Skönt att hon inte blir åksjuk!

Hon har dessutom gjort sin matte mycket nöjd idag genom att hämta en nyckelknippa. Hon såg smått förvånad ut över mattes mycket glada tillrop men hämtade den ett par gånger. Hon gillar så klart diverse olika prylar men att komma med dem självmant gör hon annars inte. Nycklarna var å andra sidan förmodligen inte så goda att ligga och gnaga på så då kunde hon lika gärna ge dem till mig om jag nu blev så glad.