Åkulla Bokskogar

Lite sent inlägg men här kommer en rapport från Danjou-träffen som vi hade härom veckan.
Jag kissade ju som bekant inte i sängen ens bildligt talat utan puttrade iväg mot Åkulla Bokskogar på lördagsmorgonen. (För den som så att säga inte fattar det där med ”kissa i sängen” så hänvisar jag till förra inlägget.)
Ironiskt nog så skickade jag ett mess till mamma från Varberg Nord, ”Farmor Anka-bilen känns jättebra!” eftersom hon precis fått nya bromsar. Det vill säga bilen har fått nya bromsar, mammas är nog aldrig bytta?

Väl framme så träffade vi trevliga Charlie-släktingar med tillhörande trevliga hussar och mattar. Lite småsnack, sen tog vi en gemensam promenad för att avsluta med fika på Öströö fårfarm.
Ett ställe som varmt rekommenderas för en utflykt! De har dessutom bra ställplatser om man skulle vilja ta en minisemester.
Vi har visserligen inte Norrlands hisnande fjäll och orörda vidder men även här nere i söder kan naturen vara nästan smärtsamt vacker. Mäktiga bokar med försommarskirt bladverk, mossiga stenar med trollskogskänsla, leende hagar med spirande grönska. Och bäst av allt, åtminstone om man är en labrador, en badvänlig sjö!
Sverige är fantastiskt!

Charlie har verkligen skärpt till sig, lite mutter nån gång men annars uppförde han sig klanderfritt – till skillnad från Nikka!
Fröken Norrblom (vilket hon kallas när hon inte uppför sig ordentligt) som alltid har varit synnerligen välartad har nämligen börjat ta sig friheter.
Den här gången så slet hon sig(!!!) för att sno åt sig en bit torkad lammlever av Smulans husse.
Bra hund reder sig själv, typ.
Lite senare försökte hon stoppa ner huvudet i några förbipasserandes kaffekorg, det fanns nog allt möjligt som lockade däri. Tur att hon inte lyckades, jag fick haspla ur mig en ursäkt om ”dessa hungriga labradorer”.

Jag hade trots allt lovat henne att vi skulle gå och bada senare så det fick jag förstås hålla. ”Bara” att gå tillbaks en bit, vi hade ju passerat en lämplig sjö under promenaden.
Sagt och gjort och…ja, ni vet ju hur det brukar gå när jag ska hitta nånstans. Traska traska, här har vi ju gått! Traska, traska, eller…? Traska, traska, nä, men det gjorde vi väl ändå inte??
Då är det en fördel att man har med sig en labrador, åtminstone om man letar efter en sjö. Precis som en häst brukar gå hem mot stallet så är det bara att följa labradoren mot vattnet. Perfekt!
Mycket riktigt så glittrade det vatten en bit bort. Det borde i och för sig vara på min vänstra sida och inte på den högra men man får ju inte vara alltför petig här i livet.
Det var rätt varmt ute så det var inte bara Nikka som plumsade i, även Charlie tog sig en simtur. Matte nöjde sig dock med att bada fötterna och svalka ansiktet och armarna.

Sen skulle jag förstås hitta tillbaks. Ibland är jag faktiskt smart, jag gick åt det håll som verkade mest ologiskt och se där! Tillbaks vid Öströö!

Sen tyckte jag att det vore smart att ta vägen förbi Ullared och införskaffa hundmat och lite annat. Lätt som en plätt!
Ullared låg givetvis inte där det borde ligga men till sist hittade vi dit. Nästa problem: att hitta i Ullared. Varför har de inte stora, fina skyltar som visar till Gekås?!
Jag hittade i alla fall ett käckt, svalt garage, sen återstod att hitta varuhuset. Inte helt lätt, nej.
Däremot gjorde jag min andra smarta sak den dagen, jag ”baklängesfotade” hur jag gick från garaget. På väg tillbaks kunde jag med andra ord följa bilderna och hitta tillbaks till garaget. Smart, Helene!

Det är rätt käckt att ha 55 minuter på sig tills varuhuset stänger, en snabb räd på entréplan, en något mindre snabb räd på djuravdelningen, tillbaks till kassorna. Klart!
Dags för hemresa och jag hittade faktiskt tillbaks till E20/E6. Av för matpaus vid Varberg Nord och här kommer det ironiska med mitt mess på morgonen.
På påfarten till motorvägen sade det ”klonk” under kopplingspedalen och sen ville Farmor Anka-bilen inte åka längre.
Jag stod åtminstone synligt men inte var det kul att vänta på Assistancekåren! Folk kör verkligen som idioter och jag funderade på vilket som var smartast: Att ha kvar hundarna i bilen i någorlunda säkerhet eller att ta ur dem och ställa oss på andra sidan skyddsräcket. Vi satt kvar i bilen men jag borde förstås satt mig själv i säkerhet för vad skulle det göra hundarna för nytta att jag satt i bilen om den blev påkörd?
En stund innan bärgaren så kom det en skyddsbil, vad nu de kallas. För att skydda bärgningskillen antar jag men det kändes förstås gött att den stod där.
Så blev Farmor Anka-bilen – med hundarna – uppdragen på bärgaren och vi styrde kosan mot Kungsbacka.
Ett trist slut på en härlig dag!

Nu, två veckor senare, är bilen hemma igen, lagad och glad.
Vad Hedin Bil i Kungsbacka inte ens kunde göra en korrekt felsökning på fixade vår vanliga bilmekaniker lätt som en plätt.
Faktum är att han ställde diagnosen redan per telefon, ”Det låter som att kopplingsvajern är av”, vilket den också var.
Inte hela växellådan som pajat vilket Fina Verkstaden i Kungsbacka hävdade.
Felsökning, reservdelar och reparationskostnad gick på mindre än den inkorrekta felsökningen på Hedin Bil – och kostade mindre än en tiondel än det kostnadsförslag de gav för att laga bilen.
Man kan undra om de ens tittade på bilen med tanke på att de gav en beskrivning av felet som inte var fysiskt möjlig med en trasig kopplingsvajer.
Med andra ord, jag rekommenderar verkligen inte Hedin Bil i Kungsbacka!

Tack alla goa i ”Danjou-familjen” och ett extra tack till Ann som kom med förslaget och dessutom rekade innan träffen!

2 reaktioner på ”Åkulla Bokskogar

  1. Vilken trollskog, eller kanske alv/älvskog, helt fantastiskt vackert!

    Jag tycker att Nikka gör helt rätt som tar sig friheter, med ålderns rätt borde äldre damer få göra lite som de vill. Om de är hundar alltså. 😉

    Jag har lokalsinne men en förmåga att välja helt fel stig även om de ser ut att vara de mest välbevandrade, därför får herr O numera välja stig när vi går ut. Det blir ibland inte riktigt bra eftersom han får upp viltvittring, men vi hamnar i alla fall inte i kratrar eller vid stup.

    Jag tycker att du var duktig som tog dig iväg till träffen, ibland sätter ju ångesten käppar i hjulet för dig. Kram!

    • Tack!
      Hon blir värre och värre, den där fröken Norrblom! Å andra sidan har hon ganska många år av exemplariskt beteende att kompensera…
      Jag litar ju ändå på henne på ett annat sätt än Lillskiten, även om han numera är lydigare så kan han balla ur om det verkligen gäller. Nikka hittar inte på VAD som helst utan har fortfarande en fin gloria även om den är lite på sniskan.
      Är så glad att du hittat herr O, ni verkar ha det mysigt tillsammans och en hund gör ju så ofantligt mycket för en även om den bara är till låns.
      Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s