Hoppelej!

I brist på bättre rubrikidé så får det bli en klämkäck början idag (whatever, bara jag skriver något, liksom).

Nu har jag ägnat större delen av dagen åt att stå och frysa som f-n i stallet, det var kurs i ”Relationsbaserad Hästträning” som det så fint heter, i princip samma som klickerträning.
Det var egentligen inte så mycket nytt, det mesta hade jag redan med mig från hundträningen, men lite nya infallsvinklar var det allt. Vad jag tyckte var väldigt befriande var att ”vad som än funkar och gör din häst glad och samarbetsvillig, använd det!” oavsett om det egentligen kunde klassas som frishejping, lockande eller annat. Funkar det så funkar det, anpassa dig efter hästen helt enkelt.
Jag kan annars bli lite tokig på de som är totalt renläriga och bara kan använda en viss metod och anser att allt utanför den är fel.
Det var också intressant att se de fem hästar som var med (jag gick utan häst) eftersom de var väldigt olika. Rätt kul att jämföra med hundar dessutom, vad som är lika och vad som skiljer sig mellan arterna – eller rättare sagt hur vår kommunikation skiljer sig.
Nu är jag taggad att träna både med hundarna och med pållen så Halli lär få sig några klickerpass. Perfekt eftersom jag inte rider honom!
Jag tror dessutom att han kommer att tycka att det är kul – och att han kan bli skitrolig att jobba med, han är en väldigt glad och positiv häst och alltid villig att vara till lags.

Vad jag är allra mest nöjd med är dock mig själv!!! (Det tog emot att skriva! 😉 )
Jag var där, jag hade trevligt och det kändes verkligen bra att vara där en hel dag. Så att ingen missförstår, jag har världens bästa stallkompisar, men jag är ju rätt bra på att sätta krokben för mig själv och tycka att saker och ting antingen är läskiga eller att jag själv är ful, dum och helt horribel på varje upptänkligt sätt.

Det är sån jäkla skit, rent ut sagt, för stallet är ju mitt stora Må bra-ställe som jag dessvärre tappat bort lite sen jag var så sjuk för några år sedan. Jag kommer tillbaks, allt är toppen, sen mår jag sämre och orkar liksom inte hänga kvar.
Tack alla goa hästar och fantastiska människor på Stora Holm för att ni finns där!

Stort tack även till min kära mor som stod för kost, logi samt hundpassning!
Väldigt skönt att kunna sticka iväg direkt på morgonen efter att bara ha rastat hundarna, det var alldeles för kallt för dem att vara med hela dagen i stallet.

Annars så går livet lite upp och ner, det är inte jättekasst men inte toppenbra heller, förutom vid vissa tillfällen.
Gruppterapin har julledigt, i mars får jag reda på vad det blir härnäst. Förmodligen ångesthantering, men det är många som vill gå den och få platser.
Jag trodde ju att gruppterapi var vidrigt men det är så bra!
Det trista är att man har två år på sig på Vup-rehab, sen är det slut med gruppterapin. Med tanke på att det är väntetider och lov här och var så blir det inte så mycket terapi som jag hade velat.
Börjar faktiskt se att det händer en del, om jag har nytta av det eller inte får väl tiden utvisa. Det är läskigt, för på ett bakvänt sätt är det ganska tryggt i den där ångest- och fobibubblan. Den är vidrig att vara i men det är ändå välkänt, jag vet hur det funkar liksom. Hur ser livet ut om man inte har ångest och all annan psykisk ohälse-skit som jag dras med???
Den kommer garanterat inte att försvinna helt i vilket fall, men att sticka näsan utanför de bekanta gränserna är ganska ruggigt.

För att återknyta till stallet så har jag ju inte presenterat Halli!
Min nya medryttarhäst som jag visserligen inte har haft så mycket än men hoppas kunna ha ordentligt framöver. En jättefin kille som blir tio år till sommaren, pigg, glad och dessutom väldigt söt. Jag som brukade tycka att fuxar var tråkiga… ❤

Halli_hemma
Foto: Nina Börjesson

 

Annonser

En reaktion på ”Hoppelej!

  1. Härligt med lite stall-tid och att det känns så bra med kompisarna, du får försöka tala om för dig själv att hästfolk inte har tid eller ork för folk som de själva inte tycker är bra och gör rätt för så är de/vi faktiskt och eftersom dina vänner vill att du ska orka vara där och blir glada när du är det, så är det så. Du är dessutom varken ful eller otrevlig, det vet jag ju av egen erfarenhet och jag skulle inte ha en stående inbjudan hit för dig och hundarna om jag inte tyckte att du är en kolossalt bra människa. ❤
    Kan inte vanliga psyk ha grupper då? Eller så hör du med din braiga kontaktperson om han eller någon vettig annan på mottagningen kan prata med dig, du har ju ändå kommit väldigt långt på vägen nu så jag tror personligen att det vore läge att fortsätta sedan – om du vill det själv alltså. Att prata själv med någon kan säkert kännas lika läskigt som gruppen gjorde från början men försök i så fall tänka på hur gott gruppen gjort dig och att det finns en möjlighet att enskilda samtal skulle fungera lika bra. Ångesthantering låter som ett ypperligt ämne!
    Jag noterar att du utelämnar ett ämne… 😉 Kram gumman! ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s