Strax under ytan…

…ligger alltihop och ruvar. Jag lyckas vara synnerligen normal i andras sällskap, kan prata, le och till och med skratta men ångesten krullar ihop tårna och när jag blir ensam är det som att sticka hål på en ballong.
Det där med att bli inlagd känns faktiskt rätt lockande vid det här laget, jag vet inte vad de kan göra men att slippa den här skiten även om det bara är för några dagar vore värt en hel del.
Funderar annars på att helt enkelt gräva ner mig med diverse mediciner men det blir jag ju inte bättre av egentligen förutom att det är skönt att sova bort tiden eftersom det är så jobbigt att vara vaken.
Har i alla fall kommit så långt att jag kan säga ”inte så bra” när folk frågar hur det är. Annars säger jag alltid ”bra” även om jag mår urkasst.
Red fina Greina igår tillsammans med Eva på Flóa och även om det inte hjälper så mycket så sjunker skiten lite längre ner under ytan.
Även om jag lyckas somna ett tag på natten så vaknar jag vid tretiden och sedan är det kört. Med tanke på att jag även i bästa fall behöver en hel del sömn så är det klart att sömnsituationen inte gör saken bättre.
Inne på andra dagen med minskat Lamictalintag, håll tummarna för att det hjälper!

Annonser

2 reaktioner på ”Strax under ytan…

  1. Men du – se till att bli inlagd några dagar då. Det är inte ett nederlag, det är styrka att kunna visa att du inte fixar det längre. Du har ju vänner som kan ta hand om hundarna, åk med mamman till psykakuten och lägg in dig. De kan ge dig andra mediciner som funkar bättre än Stesoliden gör, så att du får sova hela nätter. Jag tror att det skulle göra mycket gott. Kram.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s