Hos Lotta

Igår var jag då hos psyk-Lotta och det var både bra och dåligt.
BRA var att hon tog mig på allvar, först menade hon att jag mår ju kasst emellanåt men när jag nästan satt och fullipade så insåg hon nog att det är värre just nu (jag lipar ALDRIG så att någon annan än möjligtvis mamma ser det, jag kan inte).
L undrade om jag inte borde läggas in men det vill jag ju inte, dessutom tror jag inte att det skulle hjälpa så värst. Möjligen skulle jag få lite respit från mig själv och det kanske hade varit bra men nä, jag tror inte det.
Hon fick mig ändå att lova att om jag mår sämre så ska jag åk till psykakuten och om de säger att jag skall läggas in så får jag finna mig i det.
Annars pratade vi lite strategier, hon menade att jag skulle ta bort allt som jag inte orkar med och som känns som oöverstigliga berg, så om jag inte orkar med bostödet (det gör jag inte) så skall jag skita i det och orkar jag inte åka till stallet eller rida så dör inte Flóa och Greina av att någon annan tar hand om dem.
Orkar jag inte städa så skit i det med men att jag skall se till att gå ut med hundarna. Jag var lite inne på att skicka iväg dem på kollo någonstans men det fick jag inte för då skulle jag grotta ner mig i sängen totalt och inte gå upp alls.
De är ju inte vanskötta men har förmodligen upplevt roligare veckor än de senaste. Men ut kommer de och mat får de, dessutom en matte 24/7 även om matten inte är så skojig just nu.
Vi kom också fram till att det faktiskt är bättre att jag tröstäter än skär mig och det har väl L rätt i kanske. Om man nu skall välja mellan pest eller kolera så är det väl bättre att ta något som faktiskt går att ändra i efterhand. Det ÄR lättare att banta än att få bort ärr lite varstans.
Vi pratade inte om litium men L tyckte absolut att min medicinering behöver ses över, till exempel så är det ganska många av mina mediciner som ger trötthet/dåsighet och det är väl inte en så bra kombo med ADD…
Vi minskade faktiskt Lamictalen igen för faktiskt var det ungefär samtidigt som vi började höja den som jag började må riktigt pissdåligt.
Annars kan L inte göra så mycket åt mina mediciner och här kommer vi till det DÅLIGA:
Teamet har ingen läkare alls för tillfället för dr A har gått på mammaledighet och har ingen ersättare. Tydligen kan de heller inte låna en läkare någon annanstans ifrån utan skall så småningom få en underläkare vilket L menade att jag inte var så betjänt av, jag behöver en erfaren psykiatriker.
Så nu står jag uppsatt på någon lista till Sahlgrenska där de skall öppna kvällsmottagning för psykpatienter med ”riktiga” psykiatriker men det tar minst ett par veckor innan de kommer igång.
Tills dess får jag hålla Lotta i handen och åka till psykakuten om jag mår för dåligt vilket onekligen känns som att det ligger rätt nära.

Var för övrigt ute på skaldjursbuffé med kompisar igår vilket gick rätt bra men det straffade sig efteråt så det kanske inte var så himla smart egentligen. Men samtidigt tror jag att det är bra att jag kommer ut och träffar mina kompisar när det går så det är en balansgång det där. Kanske dock hade varit smartare att inte gå ut utan vara hemma hos någon…
Nu skall jag grotta ner mig och tänka på allt dumt jag sagt och gjort senaste dagarna, det är en del – åtminstone om jag dömer själv.

Annonser