Och som vanligt…

…så sket det sig i morse.
Skulle åka med och titta på Eva och Flóa som var på kurs men kunde inte sova alls för tänk om det blev läskigt? Om alla var dumma? Och tänk om hundarna uppförde sig illa eller det inte fanns någonstans att göra av dem om/när de inte kunde vara med mig? Och TÄNK om alla TITTADE på mig!
Jag hade dessutom glömt att kolla om det verkligen var ok att jag hängde på (det värsta som kunde hända var ju att jag fick åka hem igen men men…) så nej, det gick inte.
Dessa förbaskade tvångstankar!
(Och för den som säger att ”det är bara att tänka positivt” eller liknande så är det ungefär som att säga till någon med diabetes att sluta larva sig och börja producera insulin, det är en sjukdom även om man kan påverka till viss del.)

Nå, dagen blev i alla fall bättre senare och hundarna och jag spenderade väldigt många timmar i stallet utan att göra något direkt vettigt mer än att fodra hästarna och ta hand om Tigull.
Nikka fick för övrigt följa med på ridtur, i början gick det suveränt men sedan tyckte hon att Tigge var lite läskig av någon anledning, vi får jobba lite mer på det där.
Å andra sidan tycker jag att det är rätt bra när hundarna inte är för trygga med hästarna så att de springer runt benen på dem. Lite lagom respekt är bäst :-)!

Annonser

Jag min dumma skata…

Har ju tränat linjetag med Nikka (och som alla säkert vet så är ett ”linjetag” att hunden skickas rätt fram i angiven riktning för att där antingen hitta en dummy eller sedan dirigeras vidare) och jag tror att det börjar sitta.
För att testa om det funkade även när hon inte anar att jag lagt ut en dummy så hade jag henne i bilen och kastade ut dummyn på en lämplig raksträcka på en stig.
Går dit med Nikka och skickar henne, efter en liten tvekan springer hon klockrent rakt ut – till ungefär en meter innan dummyn. Där börjar hon tveka och jag min dumme f-n inser att jag lagt pipan i bilen och alltså inte kan blåsa närsöksignal. SÅ j-drans korkat, när hon nu gjorde det suveränt!
Det kanske positiva var att även om hon inte fortsatte rakt fram så fortsatte hon jobba vilket i alla fall jag tänker är bra eftersom hon tidigare inte ville gå ut alls om hon inte visste att någon hade lagt ut föremål på området.
Negativt är väl att hon inte lyssnade så särdeles bra på mina kommandon, jag hade ju ingen pipa…
Hmm, får definitivt skärpa till mig till nästa gång.

Men det har faktiskt varit jättesynd om Nikka idag och jag har fortfarande dåligt samvete. Skulle luncha hästarna i hagen och då får inte hundarna följa med utan får sitta bundna utanför och titta på så att de inte råkar få en spark eller så.
Jag stod som bäst och portionerade ut hö när jag hörde ett ångestskrik borta från hundarna, det gick verkligen genom märg och ben.
Rusade givetvis dit och hittade en ledsen Nikka som av allt att döma kommit åt en tråd och fått en stöt – det är bara det att det skall inte vara någon el i den tråden så jag trodde givetvis att det var ok att sätta hundarna där.
Stackars tösen, hon hämtade sig snabbt men behövde lite extra klapp och närhet <3.

Skroffan har fått Skroffa omkring och göra godislet men kändes inte ok att släppa så hon fick snällt finna sig i att vara kopplad. Tänkte tagit en promenad med bara henne men då blev det sol så jag kunde inte lämna Nikka i bilen. Det har varit väldigt mycket Nikka och lite Skroffan ett tag, får försöka jämna ut det lite för jag tror att Skroff behöver egentid med matte.

Hoppsan!

Jag köpte ny Skroffmat idag och passade på att väga Nikka.
Precis när hon kom hit gick hon ner i vikt trots att jag använde samma foder som på Thorsvi men jag kanske var snålare när jag mätte upp…
I vilket fall så ökade jag på och resultatet visade sig idag: hon har gått upp drygt 1,5 kg från startvikten så jag får dra ner lite igen. Det kan också bero på att jag håller på och fasar över henne till ett annat foder så att hon skall äta samma som Kalle och Frippen vilket naturligtvis skulle underlätta hanteringen.
Ett tag hade vi fyra olika foder och även om det inte är SÅ krångligt så innebär det att man skall få plats med fyra fodertunnor och så vidare.
Annars så mår dogsen bra, Skroffan skall till veterinären i slutet på maj för att förhoppningsvis få bekräftat att värdena är tillbaks på sina gamla, trygga nivåer.
Nikka tuffar på i sin träning, om vi kommer framåt vet jag inte men det går i alla fall inte bakåt (än…).
Skroffan är motvalls och vill inte alls lyssna på matte men med mutor går det mesta. Försöker att ta henne på en liten, egen promenad varje dag där det bara är hon och jag och då går det bättre.

Igår var Anne ledig och vi passade på att åka på utflykt i det underbara vädret. Först till Stenungsund för att fixa pass, sedan iväg till havet för att (inte) träna vattenapportering. Vitsen var att INTE hoppa i vattnet fast jag är lite blöthjärtad så när Nikka tittade med ivrig blick fick hon hoppa i i alla fall.
I stället tränade vi att inte knalla (tjuvstarta), Nikka är lite väl lätt i rumpan när det gäller vattenapportering om man säger så.
Lite marscherande också och sedan åkte vi till nästa anhalt, Almö livs på Tjörn. Tur att man inte bor där för man hade gjort sig både pank och synnerligen fet av att handla i den affären!
Nu blev det varsin hopplockad sallad + dricka för att avnjuta picknick vid Tjörnbron med utsikt över havet. Sämre kan man ha det!
Mera bad och en promenad för hundarna där Nikka var i sitt esse och galopperade omkring i vattenbrynet. Även Skroffan badade men eftersom hon inte fick vara lös så fick hon nöja sig med att blöta underredet.
Vidare till Stenungsunds BK för mer träning, förutom lite jaktträning fick Nikka lite grundläggande agilityövningar. Hon förstod inte riktigt vitsen med att trampa på kontaktfälten men vi tränar vidare.
Jag tyckte synd om Skroffan så hon fick också komma och träna och rände glatt över balanshindren. Körde även lite stadgeträning på båda hundarna; att en skulle sitta eller ligga och den andra komma på inkallning eller liknande. Det var duktiga töser!
Egentligen var det dock för varmt för att träna så vi satt och jäste en del medan vi lät hundarna strosa omkring.
En otroligt härlig dag som avslutades med en kvällspromenad i hemmakrokarna.

Och så har vi ju varit ute och ätit! Anne har som bekant fyllt 40 och det firades sedvanligt på 28+.
Vad sägs om

Lilla avsmakningsmenyn

 

Grillad vit sparris med lättrökt Frøjalax,
örtsallad och forellromsbeurre blanc
Halstrad pilgrimsmussla från Frøja med grönärtsrisotto,
sallad på ärtor samt dillolja
Torskrygg bakad i vitlöksbuljong, saltbakad rödbeta,
ramslök samt toppmurklor
Pont l’Évêque med äpple och ingefära

Munster med nypotatis och kummin

Valrhonachokladbrioche med mjölkchokladsorbet
Alltihop var underbart gott men laxen med sparris var nog höjdpunkten. Att det sedan var massa olika former av choklad till efterrätt gjorde inte saken sämre (jag skulle kunna leva uteslutande på choklad, no problems!).
Jag fasar ju lite för ostarna men eftersom det var ganska få gäster och Annes far är något av en Vip-kund så kom ostmästaren himself ut och lät oss välja fyra ostar var.
Jag sade som det var, att jag gillar inte ost utom möjligen hushållsost och brie (jag vet, det ger inga vuxenpoäng direkt) men de lyckades faktiskt plocka fram goda ostar till mig varav den ena verkligen var GOD! En eloge till ostmästaren!
Tänkte först ta reda på vad ostarna hette eftersom det runnit ur mitt minne men med tanke på klassen på 28+ så är nog inte min plånbok överens med gommen i det här fallet…
Anne den otäcka människan körde på getost, det är någonting som jag inte ens låtsas smaka på!
Kaffe på det och så var en härlig kväll slut.
A som skulle jobba natten avstod vilket ur vår synpunkt var praktiskt, han fick passa alla hundarna.
Frippen blev tydligen mycket upprörd eftersom Nikka snabbt tog hans plats bakom As ben i tv-soffan.
Skroffan fick som vanligt fångas in i god tid innan hemfärd, annars tar hon betäckning under huset och vägrar komma fram ens när hon är på sitt samarbetsvilliga humör. Hur man skulle lyckas locka fram henne när hon är så här tjurig vågar jag inte ens tänka på…
Jag undrar lite hur det egentligen ser ut under As hus numera, om Skroffan byggt tunnlar och små fort där inne eller vad hon håller på med för hon kommer alltid fram helt sandig om trynet.

Så en tråkig sak, Skroffan och jag skänker våra varmaste tankar till Jenny och Uzie vars vägar snart skiljs åt <3. Många, många kramar till er!

Puh – för den här gången!

Det var inga klagomål på mina hundar utan hyresvärden ville veta om någon var störd av sina grannar rent allmänt. Puh!
Fast nu kommer jag förstås att noja över att grannarna kanske kommer på att de KAN klaga…
Dags att skärpa upp de två skälligaste med andra ord. Och tänk på min köksradio för att inte tala om tvättmaskinen – jag borde nog inte ha grannar alls alternativt inte röra mig ur fläcken utan ligga passiv hela dygnet. 

…och lite mer blaj…

Som bekant är jag ganska lat så jag orkar inte föra över bilderna från telefonen till datorn men heller inte blogga längre inlägg från telefonen – dilemma! – så det blir långt inlägg (mina inlägg blir av någon anledning aldrig korta) från datorn och så stoppar jag in en bild sedan från telefonen :-).

Vi har spenderat dagen i stallet utan att egentligen göra något vettigt alls.
Jo förresten, jag har skaffat världens bonnabränna på ena sidan, jag har putsat mina lädergrejer vilket numera rör sig om ETT träns (och hundarnas koppel) och så har jag promenerat med dogsen. Lite fika hann jag förstås också med ;-).
Skroffan har fått på sig selen igen vilket hon INTE uppskattar men skall hon gå i flexi och uppföra sig som hon gör för tillfället så tycker jag inte att det är bra med halvstryp med tanke på att hon haft (har?) ont i nacken.
Upptäckte dock ett par små röda fläckar på hennes bröstkorg, det kan vara selen som skaver även om jag tror att det är något annat, kanske trimningen igår, så har hon tur så får hon ha halsband i alla fall.
Jag har alltid tänkt att Skroffan är en pigg och samarbetsvillig hund som gillar att träna men hon verkar tycka att det är lika skönt att vara en Sällskapsskroffa, så länge hon får lika mycket belöningsgodis som Nikka får och det kan jag väl bjuda på.
Frågan är om hon är så motvalls nu – igår blåvägrade hon att komma in med en dummy som jag hade kört uppletande med, ok att hon springer ärevarv med den men när hon lägger sig och GNAGER så har hon gått för långt! – för att hon inte fått träna ordentligt på ett tag eller om det är allmän terriertjurskallighet som spätts på av operationen och Nikkas blotta existens?
Tanken från början var ju faktiskt att hon skulle vara just en aktiv Sällskapsskroffa medan jag tränade ”på riktigt” med min brukshund som nu råkade bli en labrador och inte en schäfer som planerna var på den tiden.
Idag hade hon som sagt flexi och tur var det för hon hade definitivt lock för öronen. Glad verkade hon vara i alla fall och hon plaskade glatt omkring i gamla ankdammen i hästhagen tillsammans med Nikka.
Nikka fick träna linjetag (surprise!) men även ett par markeringar. Ett av linjetagen gjorde jag för svårt men enligt en vis man – läs Pål A – så skall övningen misslyckas var fjärde gång eller hur det nu var för att den skall vara effektiv.
Vi körde även lite träning som kan vara till nytta vid ridningen, jag har kommit fram till att jag vill ha henne på min högra sida då och det är naturligtvis lättast att träna in från marken. Eftersom det funkade alldeles utmärkt att säga ”fot” från hästryggen så torde det gå att göra likadant med ”sidan”.
Mitt ute på en äng mötte vi en underlig snubbe på en knallert som han puttrade in i skogen med efter att irriterat ha stått och väntat medan Nikka gjorde ett linjetag. Vad hade han på pakethållaren? Jo, ett gäng snusktidningar. Ehhh…det finns underliga typer här i världen!
Kanske tur att jag inte stötte på honom i skogen ;-)…
På tal om äckliga typer så träffade jag även årets första fästing, Ääärk!

Skroffan börjar faktiskt se ut som en Skroffa och inte som en mini-Chewbacca, nu har hon fått riktiga cairntippar på öronen igen :-). Hon hade rediga gubbtofsar framför/i öronen fast jag är lite pjåskig och rycker inte dem utan tar effileringssaxen. Men det är så svårt att få till ansiktet, det är hur mycket päls som helst på en cairnskalle! Man plockar och plockar men det tar aldrig slut känns det som vilket jag antar att även Skroffan anser.

I morgon är det BÅDE Suss-lektion på bästa Flóa OCH 28+ (stans bästa lyxkrog), jippie!

Mer blaj

Töserna på promenaden igår! Som synes får även Skroffan vara med på bild, det har varit en viss övervikt för Nikkas del men Skroff har varit så erbarmligt hårig..
Idag har Nikka varit med på sin första ridtur och det gick fint. Hon sprang före mestadels men även fot där det behövdes.  Lite finjusteringar så kan vi nog klara det mesta, hästar och bilar till exempel :-).
Skroffan fick en egen promenad och fick faktiskt vara lös, dock under mattes hökögon.  Lite upplet och tricks och ser man på, min gamla vanliga Skroffa var tillbaks!
Tittade även på Eva som red lektion på Floa, man blir riktigt inspirerad även av att stå på marken. Men på måndag är det Suss, yeii!

image