Sökhelg!

Skroffan och jag har varit på en supersökhelg med bästa sökgänget i Stättared. Visserligen var Skroff lite billig söndag förmiddag men annars var hon definitivt inte till salu <3!
Det började som vanligt med nojja, jag tänkte att ”jag struntar i det och stannar hemma” som jag alltid tänker om något kanske kommer att bli lite läskigt men kruxet var att mamma skulle fixa maten och hon ville onekligen inte åka själv.
Alltså fick jag pallra mig iväg men intalade mig att jag behövde ju faktiskt inte köra alla passen utan kunde hoppa över något om jag kände att vi inte orkade.
Stättared är en 4H-gård med vandringshem som vi hade hyrt för helgens läger, Ligger jättefint med bokskogar och härlig natur inpå knutarna, dessutom hade vår instruktör B tränat mycket där tidigare så han hade själv lagt upp planeringen och fixat lämpliga sökrutor. Gött!
Vi hade delat upp oss i två grupper, helt enkelt så att vi i vårt sökgäng fick B som instruktör och de andra hamnade med en annan instruktör.
Jag var lite skeptisk för Anne har lovordat B ända sedan hon tränade för honom första gången, han var så fantastiskt duktig och trevlig och…
Men nu efter fyra sökpass så får jag hålla med, han är både duktig och trevlig, en god pedagog och har dessutom förmågan att plocka fram det positiva i allt och det behöver jag som bekant träna på.
Så – första passet då. Vi skulle köra ”som vi gör hemma” fast vi visste inte var figgarna låg.
Skroffan var laddad till tänderna och jag får erkänna att lydnaden är det lite si och så med när fröken är taggad.
Hon sprang alltså som en idiot men hittade för all del sina figgar, i bara farten så att säga.
B var ändå positivt överraskad – jag vet ju vad de flesta tänker när man kommer med Skroffan i släptåg och säger att man vill köra sök – men menade att jag måste styra upp henne och det sker inte på söket utan vid sidan av.
Problemet är att Skroff är ganska lydig i vardagen (tyckte jag), det är svårt att få trycket i henne och träna på lydnad i det läget eftersom det i princip bara är då som hon blir helt galen.
På eftermiddagspasset hade Anne skvallrat om att Skroffan faktiskt har kört en del sök och att vi inte är lika orutinerade som vi försökte ge sken av så då höjde B ribban några snäpp.
Skroffan och jag för vål del skärpte till oss och i bästa samförstånd (nåja!) körde vi och det gick faktiskt BRA!!! Jag var skitnöjd med att jag var mer fokuserad och bestämd och Skroff svarade på helt rätt sätt, samma tryck men med mer lydnad. Yes!
Vi avslutade med lite markeringsövningar och sommarens träning har gett resultat, hon släppte visserligen rullen några dm från mig men annars var det klockrent.
Vi fick idel lovord från B som menade att vi faktiskt skulle kunna komma någon vart på tävling förutsatt givetvis att vi tränar massor och skärper till oss. Nu är det förstås så att B som sagt ser det positiva i allt men han tyckte helt klart att Skroff var ”en riktigt skojig liten hund” och han erkände att han hade betraktat oss med skepsis innan han såg oss in action så att säga.
Att Skroffan dessutom funkade bra på det stora hela med andra hundar, med att sitta ensam på rummet och så vidare gjorde att jag kände att vi verkligen hör ihop och hur mycket jag tycker om min lilla knashund. Hon är helt enkelt bäst :-D!
Visserligen tror jag att de andra tyckte att deras hundar var bäst men i alla fall…

Vi sov relativt gott, eftersom mamma inte ville dela rum med andra hundar så fick vi lyxen att ha ett trebäddsrum med en ledig säng. Skönt!
Ja, och så var det dags för söndagens pass. Det märktes att alla hundarna var lite mindre tryck i, dels var det en ganska svår ruta med bl a helt dold figge som låg i en låda och dels var de trötta efter grådagen och i en del fall antagligen även av det här med att bo borta och med främmande hundar.
Skroffan kändes direkt slö – för att vara hon – men jag försökte spotta upp oss lite innan vår tur.
När det väl var dags visade hon lite action trots allt men dessvärre gick det rent av dåligt. Skroff var helt enkelt olydig, inte genom att springa lite extra eller att ha svårt att sitta still på stigen vilket jag kan tycka är relativt ”bra” problem utan med att nosa och vägra lyssna på sin matte.
Hon var säkert trött och ok om hon hade visat det genom att springa långsammare eller på grundare sök men att löjla sig på det där viset köper jag inte!
Dessvärre blev jag ganska ställd, tappade fokus och blev svamlig. I stället för att en gång för alla ta tag i henne vilket jag antagligen hade gjort om inte B hade varit där så fjamsade jag omkring.
Till Skroffans försvar får jag väl säga att hennes sökarbete ute i rutan var bra, hon hade god fart när hon väl släppte nosandet på stigen och hon fixade markeringarna fint.
Jag var ändå rejält besviken eftersom det hade gått så bra på lördagen. B försökte muntra upp mig med att hon faktiskt är duktig men att jag måste ta tag i det här med struktur och fokus.
När jag väl tänkte efter och diskuterade med B – som bollar med alla funderingar och dumma frågor på ett synnerligen bra sätt – så har jag faktiskt släppt på kraven undan för undan. När Skroffan var liten var jag jättenoga med inkallningen och att hon verkligen lyssnade på mig, vi körde massa kreativa övningar och jag krävde att hon gjorde som jag sade.
Med tiden har jag blivit släpphänt och gradvis låtit henne göra lite som hon vill när det gäller en del saker, annat har jag mest tänkt att Skroffan ändå inte gör som jag säger med och så har vi börjat göra omväger utan att reflektera över det.
Som när jag pratar i telefon t ex, då gick hon förut omkring och hittade på diverse saker i lägenheten som hon inte borde göra, därför har jag stängt in oss i sovrummet så att hon inte kan göra dumheter. Naturligtvis borde jag sagt till henne i stället men det är sådan där släpphänthet som jag nu skall ta itu med.
Åter till söket!
Inför eftermiddagens pass var jag trött och var inte alls peppad, när en del saker i förberedelserna strulade så blev jag lipfärdig och tänkte att ”jag skiter i det här, det kommer bara att bli sämre än sist” (känns det igen?) men så skärpte jag till mig och intalade mig att Skroffan och jag skulle gå in och visa något som i alla fall liknade struktur och sökträning.
När Skroff inte riktigt lyssnade i starten så fick hon ärligt talat en åthutning och se, det hjälpte!
Det var inget lysande pass men helt klart bättre än förmiddagens :-).
Vi kunde alltså sluta med äran någorlunda i behåll och det kändes mycket bättre.

B tog ett snack med oss allihop i gruppen senare, vad vi behöver jobba på och vad som är bra osv. Om Skroffan sade han faktiskt att hon kan gå långt (inom hennes fysiska förutsättningar då…) och kommer vi inte någon vart i brukset så beror det inte på sökdelen av det hela. Han verkade faktiskt riktigt förtjust i min Skroffa fast han var förstås lika positiv till de andra.
Faktiskt så gick det bra för hela sökgänget, vi gjorde framsteg och jag tror att vi allihop är rejält tända på att träna vidare nu :-D. Förhoppningsvis kan vi fixa en helg med B till våren igen och då SKA Skroffan visa att en liten cairnterrier minsann kan ha både tryck i söket och lydnad på stigen. Eller rättare sagt att hennes matte kan se till att få struktur och fokus i sökrutan…

Tack B för en superhelg, Anne och Hanna som fixade alltihop och mamma som lagade maten!

Annonser