Lite mera mormor

I morgon är det inte bara min födelsedag (*hint*) utan också fem månader sedan mormor gick bort.
Det känns som en jättelång tid – och samtidigt så kort.
Det är TOMT och jag faller hela tiden i samma grop att ”jag skall bara ring…”, ”jag får fråga morm…” och så vidare.
Mormor har alltid haft koll på alla oväsentliga fakta om släkten, som vem som är vem på gamla foton och vad hundarna som levde på femtiotalet hette (det är iofs inte oväsentligt).
Nu finns varken mormor eller Vejjan utan vi får slå våra inte så kloka skallar ihop i släkten.
Jag har inte riktigt kunnat tänka på mormors sista dagar då de egentligen var ganska hemska samtidigt som jag är glad att jag var med ända till slutet och att vi kunde göra som mormor ville och låta henne somna in hemma i sin egna säng.
Jag tycker att det är hemskt att vi inte kunde göra mer för henne än att finnas där, det är så otillräckligt liksom.
Jag vet, det är sådant som jag skrivit tidigare men det bubblar liksom upp med jämna mellanrum och jag vet inte riktigt om jag skall TÄNKA på det eller försöka skjuta undan det.
En annan hemsk sak är att jag nog aldrig en enda gång sade till min mormor hur mycket jag tyckte om henne och hur mycket hon betydde för mig. Jag hoppas att hon på något sätt visste det ändå men jag kunde väl fått ur mig några futtiga ord?

Mormor, du fattas mig :-(!

Annonser

Ner!

Fast den här gången i positiv bemärkelse :-). Vi var visserligen inte på VV i måndags eftersom vi var hos veterinären med Frippen (som bara lider av diverse tonårshormoner, skönt!) men om jag skall lita på vågen här hemma så har jag gått ner det som jag hade gått upp sist.
Det är jag ärligt talat rätt stolt över eftersom jag mått ganska så skit under tiden och mår jag skit så finns det främst en utväg: att ÄTA. Ju mer och ju ontyttigare desto bättre, i princip.
Nu har jag väl visserligen inte varit så supernoga med pointsen och jag borde i den bästa av världar ha gått ner mer men man får vara glad för det lilla. Jag har i alla fall inte hemfallit åt rent glufsande och eftersom jag känner mig själv så tycker jag att det är duktigt!

Och kanske, kanske känns det liiite lättare att motionera. Förra gången jag gick ner – en bra bit mer än jag har gått ner nu – så tyckte jag inte att jag märkte någon skillnad på kondisen alls men nog är det aningens lättare att traska på ordentligt nu?
Jag har definitivt inte varit ute och powerwalkat så mycket som jag hade tänkt men det har blivit några gånger i alla fall. I dag lade jag faktiskt till en snutt extra, även om det totalt inte var mycket att hurra för så är det bättre än inget.
Nya telefonen är mycket generös med stegräknandet, så generös att det inte kändes riktigt rätt att använda den. Skall testa lite olika metoder och se hur jag får den att mäta mest korrekt även om det för all del är trevligt när man TROR att man gått typ dubbelt så långt som man har.

Så jag traskar på och hoppas att det här håller i sig!