Skit, skit, skit

Here we go again…
Introduktion till Medvind i morgon så då mår man så klart inte så bra. Försöker intala mig att även normala människor faktiskt nojjar över nytt jobb, ny skola, nytt… vuxendagis. Försöker också intala mig om att ta det i babysteps och inte se målet långt, långt därborta utan bara precis det jag har framför mig idag.
Samtidigt undrar jag om det verkligen är värt det eller om det inte är lika bra att ge upp, flytta hem till Anne och leva på en halv pension. Hur mycket skit orkar man med liksom?

Annonser