Osams

Skroff och jag har idag varit osams. På sista tiden har hon nämligen varit mer än lovligt glappkäftad (Anne påstår att det är Ludd som är reinkarnerad, vilket motsägs av att Skroff är född innan Ludd dog) och idag var hon värre än någonsin.
Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag skall hantera det, att säga till henne eller ”ta tag” i henne funkar dåligt, likaså om man försöker avleda. Hon kan liksom göra diverse olika saker och skälla på samma gång om hon är på det humöret ;-).
Hon skäller både för att vakta och för att hon anser att hon har långtråkigt vilket är rent trams.
Följden är alltså att vi kommit lite på kant med varandra eftersom jag blir irriterad – vilket naturligtvis inte hjälper men är fullt mänskligt – och hon triggas ytterligare.

Men, men, sedan åkte vi till stallet och då var vi sams igen.
Skroff tycker om att Skroffa omkring där och tigga morötter från Anita. Idag såg Skroff dock något Mycket Farligt på himlen som dessutom väs-morrade åt henne: en luftballong som gasade på. Hon har aldrig reagerat på sådana innan men idag var den alltså läskig.
Bästhästen fick vilodag idag vilket jag hoppas att han var nöjd med.

Sedan puttrade vi hem till mamma och hjälpte henne med att flytta tillbaks allt mög som vi tidigare flyttade från tvrummet.
Tyvärr har hon fått en fuktskada i källaren så det behöver dräneras på utsidan och avfuktas inomhus och renoveringen ligger på is men hon kan ju få titta på tv mitt i kaoset i alla fall.
Skroff gjorde sitt bästa för att hjälpa till; tex så visade hon hur mycket kul man kan göra med en dammtrasa. Hennes mormor uppskattade kanske inte riktigt att dammtasan blev en kamptrasa i stället men Skroff var desto nöjdare.

I dag skulle Ludd fyllt 18 år. Även om jag saknar henne fortfarande så är jag tacksam för det är få förunnat att få ha sin hund så länge som jag fick ha Luddskallen.
I dagarna skulle pappa dessutom fyllt 67 och det känns lite hemskt att jag kommer ihåg hundarnas födelse- och dödsdagar bättre än min pappas men jag minns helt enkelt honom på andra sätt.
Det känns också totalt meningslöst att åka upp till kyrkogården för där finns liksom inte pappa, han finns på andra ställen.
Jag vägrar att ha dåligt samvete för att jag aldrig är på kyrkogården eller i minneslunden men samtidigt är jag övertygad om att pappa skulle vara den förste att förstå mig.
En av de saker jag saknar mest är att min pappa visste ALLTING. Och visste han det inte så kunde han garanterat ta reda på det. Han hade förmodligen kunnat ta hem storkovan på Vem vill bli miljonär och liknande program.
Undrade man alltså över något så kunde man fråga pappa och vara förvissad om att han kunde svaret, inte bara inom hans specialområden juridik och det militära utan när det gällde i princip vad som helst. En levande NE helt enkelt :-).

Annonser