På begravning

Idag var det Ritas begravning. Det känns så fel att en människa rycks bort mitt i livet men som M sade så får hon vila nu. Det måste ha varit fruktansvärt att vara nära anhörig och se henne sakta brytas ner.
Rita var en otroligt positiv människa och det märktes idag att hon var mycket omtyckt. Trots sin sjukdom så spred hon glädje omkring sig in i det sista även om det låter klyschigt.

Samtidigt som det var en fin begravning kan jag inte låta bli att reta mig på allt Gudsdravel. Nu kanske det var så att Rita var troende (hon trodde i alla fall på änglar) och då kanske det är på sin plats men för mig känns det bara som just dravel.
Jag KAN bara inte tro på Gud och hela rasket så då blir det ju många tomma ord även om ritualerna är tröstande för de flesta.
Om (eller rättare sagt när) jag dör så lär det i alla fall inte bli något religiöst snack, det vore rent hyckleri.
Jag kan inte låta bli att undra hur många som skulle komma på min begravning. Skrämmande få förmodligen för jag har då definitivt inte samma öppna och glada livsattityd som Rita hade och som gjorde att så många tyckte om henne.