Steinbrenner & Nyberg

I torsdags var det dags för ett tårtbuffébesök på Steinbrenner och Nyberg. Anne låg hemma och kverulerade så det var Ann B, Lilla L och jag som smorde kråset. Först en god grönsakssoppa med bröd och därpå tårtfest. Det är nästan äckligt hur mycket man kan vräka i sig. Å andra sidan, hellre en rejäl frossardag än att ständigt gå och halvmumsa. Trevlig samvaro var det i alla fall med mycket prat och skratt.

Innan S&N så var det dags för den förhoppningsvis sista körlektionen. Det gick bra ända tills vi kom till Skogomebacken. Helt plötsligt fick jag nervdarr och kunde absolut inte vare sig göra uppfångning i motlut eller start i backe. Total blackout. Visserligen så är Skogomebacken lite lurig med dålig sikt men det här var ju löjligt.
Kristina undrade vad sjutton jag sysslade med och så var det bara att börja om från början. Suck. Inte precis vad jag behövde den här gången. Efter att ha kört upp och ner i den nedrans backen ett antal gånger så puttrade vi vidare till en ännu värre backe, dock utan korsning i. Nu gick det bra, som Kristina sade, hon vet att jag kan men det är ju en fördel om jag själv vet det. Och det är ju inte helt osannolikt att Skogomebacken kommer på uppkörningen.
Alltså ringde jag i smått panik till min kära mor och frågade om vi kunde köra lite i helgen. Hon lyckades stoppa in mig mellan diverse ärenden och så for vi än en gång till skogome. Det var så löjligt enkelt så mamma undrade vad i Herrans namn jag gnällt över. Absolut inga som helst problem utan allt gick suveränt. Nu känns det i alla fall bra inför uppkörningen. Klarar jag den inte så beror det helt och hållet på att jag får nervositets-kortslutning för körningen går faktiskt bra.

Mulflickan har varit och fått en ny omgång akupunktur. Det är inte det lättaste att få henne att ligga still under tiden och en del av nålarna far all världens väg. Det hjälper i alla fall fast hon var lite halt häromdagen igen. Det gör mig kluven för en halt ledsen Mule inser jag själv att jag inte kan ha kvar men hur gör man med en halt glad Mule? Jag kan ju inte ta bort henne för att hon haltar när hon är glad.
Hon får gå lite längre nu på prov så får vi se hur det funkar. Hon måste ju hålla för normala promenader, kan inte gå sina pytterundor hur länge som helst. Å andra sidan, så länge vädret är som det är så tycker hon nog att det är skönt att slippa tvingas vara ute.

Baldur har haft en kort vintervila, dels så tror jag att det är bra men dels så beror det på att Alice har varit jätteupptagen den här och förra veckan och jag har inte heller haft möjlighet att rida. Att vädret dessutom har varit pissigt har inte precis förändrat saken. 
Nu är det dags att julpynta i stallet, nästa helg är det dags för den årliga julmarknaden. Förra julen satte jag upp granris runt Baldurs box som väl fick sitta uppe några minuter innan han lyckades dra ner det. Trots att jag band fast det med röda band så pillade han bort det på nolltid. Men lite stimulering gav det väl…
Har ni inget annat för er nästa söndag (andra advent) så kom till Stora Holm och shoppa på julmarknaden (främst textilier men annat också) och hälsa på hos världens bästa Baldur!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s