Och så en Bästhästrapport…

Jag var ute ett bra tag i stallet idag och var faktiskt ute tidigt (för att vara jag). Jag hade nämligen i tröttheten igår fått för mig att B skulle ha TVÅ sprutor/dag men när jag läste på flaskan var det ju 30 ml/dag, en gång.
Svullnaden såg möjligen lite bättre ut idag och det hade inte kommit så mycket klegg i såret.
Det skulle enligt vetten inte tvättas utan bara kladda på mer salva om det behövdes, Baldur hade dock fullt med torv i såret så det blev till att tvätta i alla fall.
Använde koksalt och en spruta. Sen kladdade jag på ny salva (eller pasta är det väl egentligen men då associerar jag med spaghetti…) och lyckades pricka rätt på första försöket. Av förklarliga skäl vill B inte riktigt hålla huvudet stilla när man grejar med såret.
Injektionen är däremot inga som helst problem vilket får mig att undra lite över hurdan känsel de har i halsen. Det borde ju göra lite ont i alla fall att få en nål rakt in i en muskel?
Ögat var bättre idag igen men det är av någon anledning bättre på förmiddagarna än på em/kvällen. Försökte skölja men det var lättare sagt än gjort, Baldur knep bra och jag vet inte riktigt hur hårt man kan ta.

I vilket fall som helst så såg B pigg och glad ut igen även om han verkar ha det lite tråkigt i sin hage. Elaka jag spridde ut hans lunchhö över hagen så att han fick gå och pilla i sig strå för strå i stället för att glufsa i sig allt ur en stor hög.
Nu får han gå i hagen och drälla veckan ut så är han nog tillbaks på banan igen sen :-).

30 min/dag…

… är vad Lotta och jag har kommit överens om att jag skall städa tills nästa gång. Jag föreslog 1 tim och hon menade att det var större risk att jag inte gjorde det alls då.
Helt rätt för de senaste veckorna har jag tänkt städa – men inte orkat. Bättre alltså med en halvtimme än inte alls.
I går gav jag mig själv dispens med tanke på Baldur och veterinären men även om jag har varit länge i stallet idag med så har jag ingen godtaglig ursäkt.
Alltså borde jag inte sitta här och knappa utan göra de där 30 minuterna…
10 av dem är dock redan gjorda, återstår 20 som jag borde klämma in innan Anne kommer hem för att hämta sina kräk.

Så, vi ses om 20 min?!

Man tar sig för pannan…

Det har väl inte undgått läsarna av denna blogg att jag inte är särskilt förtjust i Hr Millan (CM). Om nu någon skulle missat det så finns en rad anledningar i ett inlägg längre ner på bloggen.
Idag kom senaste Brukshunden, Svenska Brukshundsklubbens medlemstidning. Och ser man på, det var med en intervju med CM!
Vad har han då för klokheter att säga?
Jo, när man skall välja ras/blandras och är förstagångshundköpare bör man välja blandras:

”Med en renrasig hund vet man lättare vilka behov den kommer att ha, tex om den är vallhund eller apportör.
Många av de renrasiga hundarna har mer specifika behov och därför brukar jag rekommendera nybörjare att skaffa en blandras.
Då kan de lättare fokusera på att ”ha en hund”.”

Jaha, så det är alltså BÄTTRE att skaffa en hund där du INTE kan förutsäga hur den kommer att bli eller vilka egenskaper den kommer att få? En hund som kanske blandar vall med jakt, vakt och skärpa…? Jisses…
Med tanke på också vilka typer det oftast är som håller på med blandrasavel och vilka hundar somanvänds (nu snackar jag inte prestationsavel för tex jakt eller drag) så är det verkligen lämpligt att som nybörjare börja med en buskuppfödd blandis! Eller…?

FTR, jag har absolut inget emot blandrashundar men större delen av aveln är rena skiten. Det finns oseriösa uppfödare inom SKK också, men där har du chans att kolla kenneln på ett helt annat sätt och en organisation i ryggen.
Om man nu skall köpa sin första hund, är det då inte bättre att välja en där du noga har valt vilka egenskaper hunden skall ha och hur den förhoppningsvis skall vara och välja en som matchar dina behov och krav? Eller att välja första bästa Blocket-hund?

Vidare CM:
”…den som äger en schäfer kommer att säga ”jag har en schäfer” medan den som skaffar blandras säger ”jag har en hund”.
En helt ny ägare bör fokusera på att äga en hund, inte på vad det är för ras.”

Man tar sig för pannan…

Stackars Baldur :-(.

Kom ut till stallet idag vid lunchtid och när jag plockade in Baldur från hagen var han sämre. Det gick att klämma ut äckligt klegg från såret, nosryggen var svullen och det luktade äckel-päckel. Jag fick inte tag på Bs ägare Pia så jag ringde vetten på eget bevåg.
Bussige Istvan kom inom 40 minuter och klippte rent ordentligt och då såg det faktiskt värre ut än tidigare. Jag borde naturligtvis klippt bort all päls runtom såret med en gång, jag tänkte på det men gjorde det av någon anledning inte.
Nåja, det hade väl knappast påverkat utgången.
Istvan var lite bekymrad eftersom han befarade att det var perforerat in till näshålan men när han stoppade in en petpinne (har ingen aning om vad det heter, en lång sticka i metall) i såret och petade runt var det stopp en bit in. Bra alltså.
Han frågade även om B hade blött ur näsan och det har han inte, det är jag säker på.
Han försökte lysa upp i näshålan och titta ordentligt men det tyckte inte Baldur var så trevligt, inte lätt att hålla fast ett stort hästhuvud.
Ögat hade vid det laget försämrats igen men Istvan trodde inte att det var någon fara, att det rinner en del trodde han berodde på att nosryggen/kinden är svullen och klämmer ihop tårkanalen. Tårvätskan har helt enkelt ingen annanstans att rinna än ut.
Kanhända reagerar han heller inte helt normalt eftersom ögat är skadat sedan tidigare, han kanske kniper mer med det för att skydda det, inte vet jag.
Eftersom även optiker-Eva kollat ögat känner jag mig ganska lugn på den punkten.
B hade ingen feber, Istvan tyckte att han såg hängig ut men han såg betydligt piggare ut tidigare på dan och var i alla fall hungrig.
Efter att ha rensat såret satte Istvan på antibiotikasalva samt ringde in ett recept på penicillininjektioner.
Nu skall B ha salva på hela tiden, såret skall inte tvättas utan man skall bara klena på mer. Han skall ha spruta två gånger/dag i några dagar så det blir till att puttra ut till stallet en hel del. Skönt att bo nära!
Går inte svullnaden ner snabbt så får Istvan komma ut igen.
Han tyckte att det var bra för Baldur att få röra lite på sig men att han skulle få vara ifred från de andra hästarna eftersom han sannolikt har ganska ont, alltså får han gå ensam på dagarna och titta på brudarna över staketet.
Han har egentligen inte direkt ont av att vara ensam och han tyckte inte om när Kålle försökte busa med honom i helgen så det är nog bra.

Stackars lille Bästhästen, jag var ute nu på kvällen efter att ha hämtat hans medicin på apoteket i Nordstan (där jag MÖTTE en bil som körde åt fel håll i snurran upp till parkeringen, snacka om att jag blev halvt hysterisk men det var ju inte jag som kört fel så han fick backa…) och gav honom en första spruta. Passade även på att spola ögat lite som Eva rått mig till men det var ruskigt svårt att få upp det.
B såg lite dassig ut, det gjorde väl ont efter att vetten varit där och rotat men han försökte i alla fall sno åt sig av Smillas hö vilket jag ser som positivt. Smilla själv var mycket intresserad och hade nog gärna varit med och lagt sin mule i blöt om det inte hade varit ett galler i vägen.
Hoppas nu bara att Bästhästen blir bra snabbt så han slipper ha ont. Hjärtat <3.

Lång dags färd mot natt…

ÄNTLIGEN hemma! Varit hos Lotta på PMH, via Tuve till Tre Hästar för att kassera in en femtilapp till (skall nog kolla igenom mina andra gamla stallgrejer, det här lönar sig ju!), till stallet, konstaterat att Bästhästen inte var ok, ringa vetten, vänta på vetten, laga Bästhästen (separat blogg om det kommer), åka och köpa telefon till mormor som ringer för att hennes nuvarande inte fungerar(!) (hon behöver helt enkelt en ENKEL telefon med lur som går att lyfta och stora tydliga knappar), inse att jag absolut inte orkar åka och lämna telefonen, vidare till Tuve för att plocka upp Anne som var snäll och följde med till Nordstan, handla medicin till hästen, tillbaks för att släppa av Anne igen, till stallet för att ge pållen medicinen och så finally – HEM!
Snacka om att vara slutkörd…

Dukt-Skroff

Ok,den som är trött på lovsånger över Skroff kan hoppa över detta inlägget för jag skriver nästan alltid att Skroff är så otroligt bra och duktig. Men hon ÄR en liten pärla, hjärtegrynet.
Idag har vi tränat på att dels vara lös i stallet, dels att inte sticka på roliga spår.
Nu när det inte finns några lösspringande ninisar på gården har Skroff fått vara lös lite ibland. Visserligen mot reglerna men jaja, jag HAR koll på henne och hon får inte ränna runt benen på hästarna. Fast ett och annat hoppande och pussande på folk är lite svårt att undvika ibland…
I vilket fall så har hon alltså varit lös och i början idag var det väldigt enkelt att hålla ordning på Skroff.
Hon hade nämligen täcke på sig vilket gjorde att hon knappt kunde röra sig utan stod som en sågbock. Hon gick med korta, korta steg och bara minsta möjliga sträcka. Det blev lite mer fart när Morots-Anita kom men i jämförelse med hur hon brukar uppföra sig var det här riktigt lugnt.
Jag får nog leta reda på ett tunnare, mjukare täcke eller så får hon ha sin fleecepyjamas som inte är SÅ läskig.
Men Skroff uppförde sig faktiskt utan täcke också.
Trots att vi inte tränat mycket med visselpipa (däremot visslingar) alls så lyssnar hon fint på pipan .
Även ute i skogen funkade den, hon fick upp något spår igen och var på vippen att pipa iväg men visslingarna fick henne att vända. Jag hade tänkt att vi skulle gå ut och träna på lockande spår efter att hon stack tidigare i veckan men jag glömde mumsburkarna (snusburkar med särdeles god burkmat i).
Nu hade jag lite is i magen och kopplade inte upp henne utan krävde att hon skulle hålla sig max 5 meter från mig trots vittringen.
Och det gick! Självklart fick hon belöning även om det var med tråkiga torrfoderbitar.
Nu ligger gullungen och snusar jämter mig i soffan medan vi passar Kalle och Frippen, deras matte är ute på galej och av någon anledning fick jag för mig att passa hundarna hemma hos henne. Dumt!
Nu är jag för lat för att gå hem med allihop så jag får knata iväg sent inatt i stället eller när nu fröken R behagar komma hem.

Den enda sanna glädjen…

…är skadeglädjen heter det ju.
Alltså var jag sant glad igår! Kom puttrandes hem från stallet och på 50-sträckan där polisen ofta står stod mycket riktigt polisen. Eftersom jag vet att de ofta står där och kollar bilister körde jag i sedesamma 55 som raskt minskades till 48 när jag såg dem. En som uppenbarligen INTE såg dem var bilisten bakom mig som hängde mig i r*va.
Är det något jag irriterar mig på hos mina med(mot?)trafikanter så är det när de inte håller avstånd. Smäller det så har de en hel kylare att demolera medan jag kraschar Skroffan, alltså skall de ge f-n i att hänga på min icke befintliga krok.
Men SÅ GÖTT, polisen vinkade in honom. Elaka jag hoppas att han fick en saftig bot för sin fulkörning eller åtminstone en kraftig reprimand.

Förresten, jag retar mig även på folk som inte använder sina blinkers. Men inte lika mycket…

Mera Baldur

Skroff och jag har spenderat större delen av dagen i stallet utan att egentligen göra särskilt mycket. Mockat och fixat åt Baldur, fikat, gått på promenad, fikat mer (ja, vi fikar mycket i stallet!), tränat Skroff och lullat runt i största allmänhet.
Baldur är pigg, han verkar ha långtråkigt i sin ensamma hage för han kommer genast när man ropar. Positivt tycker jag som minns hur hängig han var i torsdags.
Men han är inte helt ok . Såret verkar läkas fint och han är inte lika rädd om huvudet även om han inte vill att man klämmer för mycket men ögat är inte bra. När jag kom på förmiddagen tittade han hyfsat bra men under dagen så slöts det mer. När han äter så blundar han helt.
Jag försökte öppna ögat för att titta på slemhinnorna och se efter skräp eller sår men det gick inte.
Det andra går men inte det dåliga. Vet inte om det beror på att det är svullet eller något annat, jag hatar ju dessutom ögon men hästögon är i alla fall bättre än människoditon.
Jag tänker att han kan ha fått en smäll till mer direkt på ögat eller att nossmällen har tagit i en nerv eller något. Nog måste det finnas nerver längre ner i ansiktet som även påverkar ögat?
I morgon får E som är optiker titta på honom, hon kanske har kloka synpunkter .
Pia var ute och tittade till honom och Skroff blev alldeles vild av barnen, de hade ju morötter… Skroff älskar både ungar och morötter, tillsammans är de en oslagbar kombination! Dock var hon lite väl galen så barnen vågade inte riktigt ge henne morotsbitarna direkt utan lade dem på marken. Förståndiga barn .

Det är inte min dag i morgon men jag åker ut ändå och tittar till honom. Kan liksom inte låta bli.

Rocaltrol – igen…

Efter stallbesöket åkte jag till Blå Stjärnan för att kolla om det stämde att det går att få tag på Rocaltrol igen. Jodå, det fanns en ny förbättrad version med längre hållbarhetstid – fyra månader i stället för sex veckor. Toppen!
Apotekstjejen undrade dock om jag verkligen ville beställa eftersom de höjt priset.
2600 jävla spänn! Visserligen var den eventuella ersättningsmedicinen typ dubbelt så dyr men det är ju rena rånet, i synnerhet som jag använder en bråkdel av flaskan innan medicinen hunnit gå ut.
Trevliga som de är på det apoteket tipsade tjejen dock om att hon visste att inne på kliniken hade de en öppnad flaska Rocaltrol som de sannolikt inte skulle använda slut på. Hon föreslog alltså att jag skulle försöka få köpa ett par ml för en lägre summa .
God idé men Blå är ju inte direkt serviceminded så vi får se hur det går.
Återstår det ”lilla” projektet att få tag på en av Skroffs veterinärer vilket verkar vara lättare sagt än gjort. Men nu har jag telefonlistan med direktnummer och tänker inte gå vägen via växeln, listan ligger öppet på deras disk så det måste ju vara meningen att man skall kunna ringa sin veterinär direkt.

Skroff har för övrigt bälgat i sig vatten de senaste dagarna och nojje-jag tänker såklart på njurarna men även på en eventuell pyo, det är lagom tid efter löpet för det.
Hon har ju gjort så förr så antagligen är det inget större fel på henne än hennes ”vanliga” njurproblem men nojjar gör jag ändå.
Hon är dessutom en Fnys-Skroffa, av någon anledning reagerar hon på skillnaden mellan värme och kyla och fnyser och nyser nästan varje gång vi går in eller ut. Hon fnyser lite annars också men det är markant när vi växlar temperatur.
Trodde först att hon hade något som fastnat i sitt lilla tryne men de kan tydligen vara känsliga, konstigt bara att hon inte varit det andra vintrar.

Morgonchock

I morse skulle jag puttra iväg till stallet för att släppa ut hästarna och knatade ner till parkeringen medan jag pratade med N i telefon och berättade om Baldurs skada. När jag kom fram till parkeringen blev jag alldeles kall - ingen bil! Vad fan, någon har stulit bilen tänkte jag, vad sjutton gör jag nu? Det knep onekligen i hjärtat att min bil var ute på villovägar.
N undrade om jag inte bara ställt den någon annanstans som i stallet men det nekade jag bestämt till, jag hade minsann tagit bilen hem igår.
Sedan började jag tänka och kom på att jag i stressen över Baldur igår ställde bilen på korttidsparkeringen mycket närmare lägenheten för att jag skulle kunna pysa iväg till stallet snabbt på kvällen. När det väl kom till kritan tog vi Annes bil och jag glömde helt enkelt bilen på fel parkering.
Turligt nog fick jag inga böter, *puh*.